En brutal spelupplevelse

Jag bestämde mig för att byta in Wolfenstein the New Order mot The Last of Us. 50:- i mellanskillnad. Jag hade kunnat göra ett sämre byte än så kan man säga. Trodde att det skulle bli betydligt jobbigare att gå över till Playstation sen morsan tog datorn. Men spelen på PS är riktigt bra.

Det här är nog det bästa spelet hittills. Jesus. Då ska det ändå sägas att det inte varit någon helt igenom trevlig upplevelse. Handlingen i TLOU är minst sagt brutal. Jag har spelat igenom det på tre dagar, allt som allt tog det väl drygt 20 timmar. Efter någon timme eller två var jag som besatt. Men som sagt, det har inte varit för att spelet är någon glädjefylld upplevelse. Tänk mer sorgligt drama som man fastnar i och bara måste se hur det slutar. Jag är ju ganska sen på bollen här, spelet kom ju ut för några år sedan, så spoilers borde inte vara något enormt problem men jag ska inte avslöja någonting ändå. Men utan att säga för mycket så kan jag säga att spelet verkligen rycker mattan under fötterna på en mer än en gång.

Att spelet är så otroligt bra är inte minst för att det producerades för så många år sedan till playstation 3 för att därefter remastras för playstation 4, bra för mig, för jag hade inte velat missa det här spelet. I princip allt i det är perfekt. Grafiken, soundtracket, känslan. Just den sistnämnda faktorn kräver nästan ett speciellt omnämnande. Man hamnar i en hel del fysiskt handgemäng och Naughty Dog (studion som gjort spelet) har verkligen lyckats med konststycket att få slagsmålen att kännas, ja, jag vet inte hur jag ska beskriva det, men det finns liksom en “tyngd” i dem.

Har ingen aning om vad jag ska spela härnäst. Men jag har tid att fundera på det då jag ska jobba de närmsta dagarna. Trist, men jag har ingenting bättre för mig just nu.