God of War!

En sak är klar. Sony lyckas gång på gång med att släppa bättre exclusives än konkurrensen. Nu senast God of War. Vad har egentligen Microsoft och XBox att sätta emot? Forza Motorsport? Halo? XBox Fitness? Nåja, Halo var bra och visst finns det andra bra exklusiva titlar till XBox. Helhetsintrycket nu såhär några år in i konsolgenerationen kan dock inte bli annat än att Microsoft är både frånsprungna och rent utav omsprungna flera gånger om. Jag kommer förmodligen prata om PS4 exclusives fler gånger i den här bloggen.

Efter drygt tio timmar i God of Wars värld kan jag inte säga annat än att jag är helt fast. Jag hade nästan glömt hur mycket jag saknat att spela ett spel som på en gång lyckas med konststycket att erbjuda spelaren stor frihet samtidigt som spelet följer en koncis story. Även om tyngden inte är densamma så får God of War mig att tänka på The Last of Us. De har trots allt en hel del saker gemensamt, även om det senare var mer strukturerat och styrt än det tidigare. De två viktigaste faktorerna: en i grund och botten välskriven och engagerande story samt att båda spelen är escort missions. Ytterligare en minst så viktig faktor är att båda spelen känns bra att spela rent fysiskt. Den som spelat TLOU minns förmodligen hur fysiskt tillfredsställande det var, varje skott och smäll kändes. Det fanns en tyngd. Den tyngden finns också i GOW på ett sätt som gör att jag återkommer till det hela tiden och inte enbart på basis av spelets story. Även om storyn är fenomenal den också.

Utöver det, inte mycket att rapportera. Livet går sin gilla gång, problemen befinner sig på hyggligt avstånd för tillfället. Skönt. Jag kommer att spendera kvällen med att dräpa väsen ur den nordiska mytologin i GOW.