GTA V

Det tog överraskande lång tid för mig att ta mig an Grand Theft Auto V. Som en av de senaste dryga femton årens mest kontroversiella och uppmärksammade spelserier borde jag kanske lockats att testa det tidigare. Men precis som The Last Of Us är det ett spel som från början släpptes till Playstation 3 vilket kanske är en del förklaring till varför jag väntat med det ett tag. Nu har jag hur som helst efter ungefär två veckors spelande blivit klar och funderar över vad jag egentligen tyckte.

Det var helt klart kul, jag skulle vilja dra paralleller till Far Cry 5 som underhöll mig på ett liknande vis. Skillnaden är möjligtvis att jag upplever det som att GTA har lite mer “swagger”, lite bättre självförtroende. Det kan vara ett problem beroende på hur man ser på saken. Spelets humor är helt klart grabbig i överkant emellanåt, och eventuella moraliska problem med vissa av sakerna spelet vill att man ska göra berörs inte över huvudtaget (tänker bland annat på en tortyrscen).

Men, det har så många förlåtande drag. Soundtracket är helgjutet, varje radiostation har någonting att erbjuda. Det är vackert, att susa fram på en highway i en snygg bil med en bra radiokanal på och bara titta på omgivningarna är ibland underhållning nog. Jag tyckte också mycket om greppet med att spelet hade tre huvudkaraktärer.

Jag tror dock inte att jag kommer att minnas storyn om ett halvår och det är mindre än vad man kan säga om säg the Witcher eller tidigare nämnda The Last Of Us. Resorna de spelen tog mig med på kommer jag förmodligen aldrig att glömma.

Nu blir det en liten paus från spelandet igen, några dagars jobb framför mig. Kanske blir lite gibbande efter jobbet, men jag har å andra sidan inget spel som jag är jättesugen på i nuläget. Men det kommer.