Imponerad

Witcher 3 är det förmodligen största spelet jag gett mig i kast med hittills på PS4. Det verkar helt enkelt finnas hur mycket som helst att göra och vad som gör det hela än mer imponerande är att kartan man har att röra sig på i spelet är helt abnormt stor. Jag har nog aldrig sett en såpass stor spelvärld förut som samtidigt är helt späckad med uppdrag, sidequests, gömda skatter, karaktärer att prata med och mycket mer. Svårt att säga hur långt i storyn jag har kommit, vad jag vet är att det känns som att jag bara skrapat på ytan av allt som finns att göra.

En annan sak som slog mig är att det känns uppfriskande att spela ett rollspel som en utmejslad karaktär. Det vanliga är ju annars att RPGn av det här slaget börjar med att man får skapa en egen karaktär, vilket jag förstås förstår att många tycker om (inklusive jag själv, vanligtvis). Geralt som är den karaktär man styr i Witcher med är dock redan färdig, och även om jag kan styra de val han gör i spelet så känns det alltid trovärdigt. Det känns helt enkelt aldrig som att valen är “out of character” och då har man ändå ofta alternativ som skiljer sig ganska mycket åt att välja mellan. Att det fungerar så väl antar jag delvis är röstskådespelarens förtjänst då han alltid lyckas sälja in replikerna.

Bortsett från det finns det inte så mycket att tillägga. Vid sidan av the Last of Us är det Witcher och God of War som varit de mest belönande spelupplevelserna hittills. Med tanke på att jag inte spelat så många spel än så länge så börjar jag bli lite orolig. Allt kan ju inte vara såhär bra? Förr eller senare måste jag stöta på någonting som är lite sämre.